Det är ju likadant varje år. Så fort vinterkräksjukan slår till. Eller RS-viruset eller någon influensa så brakar hela barnsjukvården ihop i Stockholm.
De ansvariga herrarna verkar vara lika förvånade varje år.
De fattar inte att det har skett en babyboom. De förstår inte voffor det blir på detta viset hela tiden. Fast de sitter och "kommunicerar så bra" med varandra, de tre gubbarna.
I Svenskan skriver upprörda barnläkare på neurologen:
"I dag kan vi inte upprätthålla en acceptabel kvalitet och säkerhet i vården ens för de svårast sjuka!"
Och de ger inte ett skvatt för de ansvariga gubbsens prat om att det handlar om infektionstoppar:
"Att beskriva den aktuella problematiken i barnsjukvården som en följd av infektionstoppar hos barn och sjukvårdspersonal är ren desinformation. Sanningen är att Astrid Lindgrens Barnsjukhus gradvis utsatts för besparingar som gör att sjukhuset inte klarar en vanlig vinter utan exceptionella åtgärder."
Herregud, om det är någonstans som det ska satsas så är det väl inom barnsjukvården? Det måste väl varenda politiker som vill bli omvald begripa? Till och med Filippa.
Eller så kan ju folk sluta åka till akuten med förkylda och vinterkräksjuka barn och istället låta läkarna ta hand om svårt sjuka barn. Det ska ju finnas något fantastiskt nu som heter VÅRDCENTRALER.
Posted by: nancy | 2007-03-31 at 15.37
Häromdagen vaknade min 6-årige son & kunde inte stödja på benet. Förutom den kalla hand som alltid griper tag om hjärtat när det är något med ens barn kände jag andnöden & paniken: "men vart skall man ta vägen!?" Efter alla krigsrubriker i tidningarna "kom inte hit, vi kan inte ta hand om er!" etc. Som tur var var det inget allvarligt & ja, vi fick hjälp på Astrid Lindgren, men tänk om... Man känner sig så hjälplös. Vilka barrikader kan man klättra på?!
Skattebetalande-och faktiskt fortfarande hoppfull moderat-2 barnsmamma
Posted by: Louise | 2007-02-23 at 10.43