Supermamman.se - Hillevi Wahl

Raketblogg med lite perspektiv

"Jag har varit med om en hel del under mina 35 år.
Det jag precis bevittnade slår allt.
Det är det mäktigaste jag någonsin har upplevt.
Jag ryser fortfarande.
HELT SJUKT.
Jag kan inte med ord beskriva hur det kändes.
Det slår allt. Precis allt. Dock inte min sons födsel."
(Expressens Johan T Lindwall raketbloggar)

Här ljudet, hör ljudet!

Hahaha!
Ni måste bara lyssna till Expressens exalterade reporter Johan T Lindwall från uppskjutningen av Discovery. En blivande klassiker.

Viktigt besked till alla mammor

En helt vanlig dödlig mamma satt och fyllde i ett kvällstidningstest
där bland annat frågan - "Anser du att du är normalviktig?" dök upp.
Hon läste frågan högt för sig själv och den 9-årige sonen lyssnade
och funderade. Sen sa han:
"Nää, mamma, du är inte normalviktig - du är ju jätteviktig!"

(Tack Sally!)

Belinda är så bra

Belinda Olsson har skrivit en så jäkla bra kolumn i Aftonbladet i dag:
Bebisar blir inte utbrända av utelivet.

Varför svarar ni inte?

I dag har Linda Skugge en tänkvärd krönika. Om att det tillhör god hyfs att svara på mail från sina vänner.

Jag försöker alltid att svara på mejl. Med ett undantag. När vänner skickar massmail till ett antal vänner - för då känns det inte som om det är till mig personligen, utan mer som ett veckobrev. Typ.
Men det där med att inte svara på mail är ju inget nytt. På den tiden jag hade 107 brevvänner - när jag var liten och vi pratar snigelpost - så skickade jag säkert tio brev på varje svar som jag fick.
För att inte tala om julkort! Jag och min man brukar skicka 20-40 stycken men får bara fem-sex tillbaka. Det tycker jag är sjukt dåligt.
Varför är det så?

När flaskan går före allt annat

Sajten Dagensbok.com har recenserat Kärleksbarnet. Här är ett utdrag:

"Berättelsen pulserar av liv, den inbjuder till sträckläsning, jag vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla tappra tjejen? Nyktert och osentimentalt beskriver författaren Irmelis vardag, utan att bädda in eller undvika de svåra sakerna. /.../Ibland går det knappt att fatta att ett barn pallar med så mycket oro och ensamhet. Då blir det en lättnad att romanens vuxenjag bryter in i historien med sin livserfarenhet, sina tillbakablickar och sin vilja att komma underfund med saker. I slutänden blir det alltså en hoppfull historia, fylld av energi."