Storebror är stor nu, tre år, och har börjat på en ny avdelning på dagis. Raketen. Det har varit lite konstigt och läskigt.
Men i går pratade han på samlingen, för första gången.
Fröken frågade som vanligt om det var någon som ville berätta något speciellt.
"Då kan ni räcka upp handen, så vi inte pratar i munnen på varandra."
Storebror räckte upp handen.
"Ja?" sa fröken - och log, för hon förstod ju att det var ett stort
ögonblick.
"Min mamma har varit på tv."
Han tog ett stort andetag och fortsatte:
"Hon har skrivit en bok."
Han lyste som en sol.
När modern hörde det började hon gråta.
jag också. började gråta när jag läste. skön unge. stark mamma.
Posted by: petrametra | 2006-10-13 at 23.28
Vilken fining han är sonen!!
Posted by: Cam | 2006-09-25 at 20.29
Men åååh, vad rart!
Posted by: Siram | 2006-09-18 at 23.28
Kunde han bara läsa recensionerna skulle han pratat mycket längre. Och varit ännu stoltare!
Posted by: klimakteriehäxan | 2006-09-15 at 11.11
Jag vet precis hur det känns! Min dotter som är 11, skriver dikter på dikta.se. Första gången jag gick in och skulle läsa hennes alster fanns där en dikt som heter "min mamma", jag blev alldeles varm, rörd, glad och stolt!
Posted by: En annan mamma | 2006-09-14 at 08.54
Ah, blir aldeles varm inom, hoppas storken hälsar på oss snart =).
Posted by: Kanske Pappa snart.. | 2006-09-11 at 21.04
Hej supermamman! Vi har en liten diskussion på vår blogg livingbycw.blogsome.com om barnen i bloggvärlden. Titta gärna in för en liten kommentar. mvh mamma c och mamma w.
Posted by: mamma C | 2006-09-08 at 21.44
Vilken solskenshistoria :-)! Gulligt!
Posted by: W | 2006-09-08 at 17.05