En gammal man stod och tittade sig förvirrat omkring fem meter från busskuren.
Modern och fadern närmade sig med barnvagnen.
”Ursäkta…”, sa han.
Modern och fadern log artigt mot honom.
”Ursäkta, men vet ni var busshållplatsen är?”
”Eh, ja… den är där.”, svarade modern och pekade på den stora röda bussen som stod snett bakom mannen.
”Var?”
”Där!”
”Åh! Jaha. Tack! Där var den, ja!”
Mannen stapplade lättat mot bussen.
”En sak är säker”, sa modern.
”Vadå?”, sa fadern.
”Han får inte vara barnvakt!”
Modern hade in i det längsta vägrat tvillingvagn. Mest för att det verkade så bökigt att få upp den för trapporna och in genom de smala dörrarna i huset.
Men när fadern skulle gå upp i arbetstid och hon insåg att hon skulle ha med två trötta barn att göra några månader framöver så började hon leta på Blocket.
Som vanligt fanns det en miljon varianter. Urban Jungle var dyrast. Varför var den dyrast? Var det för att den var bäst? Hon frågade andra mammor om råd. Nej, den var inte bäst! Handtagen lossnade och det fanns billigare minst lika bra och mest hejade de andra mammorna på Oras gamla syskonvagn eller en Brio twinette. Stockholmsvarianten. Det senare var mycket viktigt, fick modern lära sig. Om hon skulle kunna ta sig fram på bussar och pendeltåg.
Hon mindes inte när hon åkte pendeltåg senast, men om hon skulle vilja göra det så skulle hon minsann se till att ha en vagn som inte stoppade henne.
I två dygn gick hon och tjuvkikade på andra tvillingvagnar. När ingen såg försökte hon till och med provköra. Bara för att se hur de låg i handen. Minst tio gånger under samma dygn ringde hon fadern för att prata tvillingvagn. Hon var oroad över att suffletten inte gick att dra ner så barnen skulle få solen i ögonen. Hon ville prata om huruvida sätena gick att fälla ner så de kunde sova över huvud taget. Visste han förresten vad det var för maxmått på rampen hemma? Eller bredden på dörren till pannrummet?
Efter tio samtal hörde hon hur fadern slutade lyssna. Han skyllde på dålig mottagning.
Modern kollade in bilderna på Blocket igen. Okej, det fick bära eller brista. Det skulle bli en Brio Twinette. Om det inte funkade så fick de väl sälja den igen. Den kostade bara sextonhundra kronor, så nägon brakförlust skulle det inte bli.
Självklart fanns den i Åkersberga. Allting på Blocket finns i tjotahejti.
Fadern och storebror fick i uppdrag och åka iväg och köpa. Med pendeltåg (ha, det var väl det hon visste!). Storebror var fantastiskt duktig och hade egen ryggsäck och en påse bilar och höll sig vaken hela vägen. Han förstod att det var ett Viktigt Uppdrag han och pappa var ute på.
Och hela vägen hem pratade han bara om att lillebror skulle sitta bredvid honom.
”Elliot sitta här och Movitz sitta där.”
Eftersom han fortfarande, efter åtta månader, knappt kramat sin lillebror så kändes det mycket varmt i faderns hjärta.
”Ja, du ska sitta där och lillebror får sitta där.”
Två och en halv timma senare återvände de hem med den stora vagnen.
Den gick uppför rampen men inte in genom dörren.
”Hade du inte med dig tumstocken?”, frågade modern trött.
”Jo, men…”, sa fadern.
Den gick inte in där barnvagnarna stod heller. Och inte gick den in genom dörren till pannrummet heller. Och i trapphuset fick den inte stå. Det var lag på det. Modern kände hur hon blev lite yr. Hon satte sig ner på gräsmattan.
Cykelförrådet då?
De gick upp och hämtade nyckeln. Om man öppnade utifrån… joo, visst det var några krokiga trappsteg och… jamen, det gick.
”Movitz sitta där och Elliot sitta där”, sa storebror.
Modern log ömt.
Och tamejsjutton om den inte gick in i cykelförrådet. Lite omständigt blev det visserligen att gå utanför huset varje gång man skulle in eller ut, men det vande man sig väl med.
Nästa dag var det dags för premiärturen. Båda pojkarna stod och hoppade av upphetsning över att få åka med den nya stoooora vagnen.
Och väl i vagnen satt de som två tända ljus. Storebror tagen av stundens allvar. Lillebror var mest chockad över att han fick sitta så nära sin bror.
Modern och fadern provgick gatan fram. Det gick ganska bra, barnen fick bara några stora blomgrenar i ansiktet. De åkte buss, visst, det gick det med. Visserligen kändes det som att köra en ångvält med ichias, jämförelsevis. Men man lärde sig väl.
Rulltrapporna i Västermalmsgallerian var värre. Stor vagn med trettio kilo barn plus några kilo packning fick modern att baxna i nerförstrapporna.
”Håll i!”, tjoade hon till fadern som stod som mänsklig vägg framför.
Hon kände sig som en oskuld. Hon mindes hur det var första gången hon skulle åka rulltrappa med vagn. Det tog månader innan hon vågade.
Just därför åkte de upp och ner och upp och ner för att öva. Till barnens stora förtjusning. På bottenvåningen firade de med varsin chokladboll, modell större. Båda barnen skrattade och var glada.
”Vad trevligt vi har det”, sa modern.
Storebror ville till lekplatsen. Självklart skulle de dit, när han hade varit så duktig.
Kanske just därför…
Plötsligt vägrade han sitta i vagnen.
”Movitz får inte sitta där.”
”Jodå, det blir så bra så. Kom, så…”
”Neeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!”
”Jomen…”
”NEIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!”
Aldrig i livet att han tänkte sätta sig bredvid sin lillebror igen.
Modern blev med ens väldigt, väldigt trött. Säg den glädje som varar…
Jaja, de kunde ju alltid sälja den på Blocket.
Syskonvagn in action. Bara det här är värt 1 600 spänn.
”Toaletten är vårt panic room.”
(Fadern förklarar varför han som vanligt låst in sig på toa.)
”Vill du bli supersmart? Gör någon på smällen. Jag är som en trafikledare på Kennedy airport, fast det är mata puré, plocka diskmaskin, mysa sambo, hänga tvätt, betala räkningar, plocka leksaker, jobba, dammsuga, byta blöja, vattna trädgård, storhandla, natta, skura samma puré… Utan paus.”
(Ronny Olovsson skriver att pappalogistiken ligger på Mensanivå)
In i det sista har modern vägrat tvillingvagn, men nu är hon där i alla fall. Ska de ta det stora klivet?
Modern kommer att ha barnen lite mer när fadern jobbar längre dagar och sedan blir han pappaledig och då kommer det dagar då dagisbarnet är sjukt…. ju.
Vad säger ni läsare?
Vad är för- och nackdelarna med tvillingvagn?
Är Urban Jungle verkligen bäst eller är det bara ett pr-trick?
Vad är det för bredd på de olika vagnarna (rampfeber).
Tack för hjälpen!
/Hillevi – supermamman
Familjen hade bestämt sig för att ha semester i storstan det här året. Det är enklast så, med en liten åttamånaders vildbasare.
Men de skulle minsann åka på utflykter i Stockholms närområde.
Första turen gick till Drottningholm. Det sägs att det är en väldigt vacker tur dit, men modern såg ingenting för hon fick springa efter storebror hela tiden. Han sprang runt, runt, runt på båten. Uppför trapporna, ut på däck, nerför trapporna, akta håll i! Vänta på mamma! Runt på nedre däck, nej inte in i maskinrummet! Uppför trapporna, akta nu kommer det någon med varmt kaffe! In i kafeterian, nej inte leka med sockerbitarna! Runt på däck igen och nerför trapporna…
Modern som hade lite vajsing på balanssinnet redan innan blev så yr att det gungade i knäna. Och när storebror blev trött i benet och modern tänkte att nu ska jag titta ut och se hur vackert det är! Då var det dags att byta blöjor. Inne på en trång båttoalett.
”Vad är det här?” sa storebror
”Nej, rör inte den! Det är en toalettborste!”
Vad är det här mamma?
”Nej, usch, det är skräp!”
Modern kämpade med stjärttvättning och blöjbyte.
”Mamma!”
”Ja?
”Vad är det här?!”
”Nej, du snälla, rör inte det! Det är där mammor slänger sina blöjor.”
”Har mamma blöja?!”
”Nej, mamma brukar ha… äsch, nej inte mamma, men andra mammor kan slänga sina blöjor där.”
”Kissar mammor på sig?”
”Nej… jo en del mammor kissar på sig.”
”Kissar pappor på sig?”
Suck.
Såja. nu var det klart.
När de kom iland på Drottningholm förklarade modern pedagogiskt att här bor Kungen. Storebror såg skeptisk ut. Kungen? Vem var det?
Modern övervägde ett kort ögonblick att förklara monarkins grundvalar, men bestämde sig att vänta och ta itu med den när han blev vuxen.
”Ja, han du vet, med kungakronan” försökte modern.
”Wow!” sa storebror som också ville bo i ett så stort hus. Jäklar vad han skulle cykla runt med sin trehjuling.
”Elliot vill också ha kungakrona”, sa han.
Då vände fadern ut och in på Beppehatten så det nästan såg ut som en kungakrona. Det funkade väldigt bra. Storebror var väldigt stolt. Ända tills en vindpust tog tag i mössan så den for iväg flera meter. Storebror skrek förtvivlat.
”ÅH NEJ! JAG TAPPADE KUNGEN!”
”Största skillnaden mellan ett och två barn? Att jag och Charlotte inte har någon tid för varandra.”
(Nicola, make till Charlotte Perrelli)
Det går utför med familjen. Rent klädmässigt borde någon hjälpsändning snart anlända till modern och fadern, så som de håller på att förfalla. Barnen har vad de behöver, men de vuxna i familjen svårt att bränna ett par tusenlappar på nya kläder när barnen behöver en ny traktor med gödselspridare alternativt tre vällingflaskor de luxe.
Dessutom går modern och fadern i den fjantiga förhoppningen att de snart ska platsa i kläder som är några storlekar mindre – och då vore det ju rent slöseri att köpa nytt.
Följdaktligen går fadern omkring och drar upp gylfen fem gånger i minuten. Minst. Den är nämligen sönder och det finns inte ens kvar någon flärp att dra i. Pinsamt nog har det hänt flera gånger att fadern stått i plaskdammen och konverserat femåriga smådamer med gylfen på vid gavel.
När modern påpekar att ska det fortsätta på detta viset, så kommer de snart att tvingas flytta från stadsdelen, så kontrar bara fadern genom att fnysa och peka på hennes breda bak.
”Ja?” undrar modern.
”Vad är det med den, då?!”
Jo, hennes ändalykt har – naturligtvis, självklart – fått favoritsommarbyxorna att spricka. Det har med andra ord varit full vädring och total insyn när hon legat böjd över plaskdammskanten. Ack ja.
Fast det allra jobbigaste klädsamma förfallet var nog när hon skulle på ett arbetslunch och faktiskt hade ansträngt sig lite. Möjligtvis var urringningen lite djärv, men tja om man nu råkar amma så kan man väl bjuda på att det finns något att titta på. Tänkte modern. Eftersom lunchsällskapet hade svårt att slita blicken från hennes urringning.
Han såg dock stundtals ganska konfunderad ut och moderns tankar gick till Charlotte Perrelli, vars bröst vid någon melodifestival enligt tidningsuppgifter höll på att explodera i direktsändning.
Hon log.
Nästan lite stolt.
Det var inte förrän hon avslutat lunchen och gick för att pudra näsan som leendet stelnade något. Eller ganska rejält. Det var då hon såg vad lunchsällskapet hade stirrat så förvånat på. Och det var inte hennes bröst.
Hon hade en vandrande pinne i behån. Ja, inte en levande. Utan en av stål. En nästan två decimeter lång bh-bygel som vandrat ut ur dekolletaget! Toppen. Supercharmigt.
Modern satte sig ned på skräphinken på damrummet, tog ett djupt andetag och gjorde en mental notering:
Det är hög tid att köpa en ny bysthållare – och kanske några fräscha sommarbyxor till den vuxna delen av familjen.
Här kommer en bloggutmaning till, denna gång från En liten tant. I brist på annan hjärnkapacitet.
Fem saker i min frys
* Gorbypiroger (det tog tre år och fyra månader innan vi gick på den bluffen. efter en pirog snurrade storebror runt som i en sockerkarusell.)
* Laxfiléer (ungefär varannan dag går modern på GI-diet och då intages laxfiléerna med bluecheese-sås)
* Low carb bröd (smakar ungefär som barkbröd med konsistens av tuggummi, men ger lite bättre samvete)
* Halvätna glassar (modern vet inte varför hon envisas med att spara barnens glassar, hon tänker väl att de vill ha glassen om en timme eller så, men det vill de inte. )
* Alldeles för mycket is.
Fem saker i min klädkammare/garderob
* Skor med för höga klackar. (Modern kan inte gå i dem har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna, men kan inte slänga dem för de är så… fina.)
* Verktygslåda. (Självklart. Var ska den annars vara?)
* Leksaker som låter för mycket. (Modern lägger dem längst in bland t-shirtarna och hoppas barnen glömmer bort att de finns.)
* Cykeldäck.
* Blöjor och akut-paket (om det plötsligt dyker upp små barn som råkar ha födelsedag)
Fem saker i min bil
* Snöskyffel
* Trasig radio
* Tomma oljeflaskor
* Glasspapper
* Mumifierat godis
Fem saker i min handväska
* Blöjor
* Sacketter
* Mobiltelefon
* iPod
* Anteckningsbok
Vad har ni i era gömmor?
Linda Skugge har kommit med en ny bloggutmaning. Och eftersom modern inte tycker att hon har tillräckligt mycket att göra, så antar hon utmaningen:
1. Hur trodde ni att det skulle bli att ha barn innan ni hade några? Hur trodde ni att ni skulle vara som päron?
Jag skulle bli världens häftigaste mamma som reste jorden runt med mina barn. Hela tiden. Typ i en ryggsäck. Hahaha!
2. Hur blev det? Vad blev inte som ni hade tänkt er?
Skojar du? De första sex månaderna vågade jag inte lämna Kungsholmen.
3. Vad var största chocken? Största negativa/postiva överraskningen?
Att barn har en egen vilja. Att man är så fruktansvärt låst. Dygnet runt. Det är inte bara som en fotboja, snarare som en cementklump runt foten. Man kommer inte en meter utan barnet. Det konstiga är att man vänjer sig vid det också.
Positivt? Att barnen har tvingat fram sidor hos mig som jag inte hade en aning om att jag hade. De har gjort mig till författare och egen företagare. Barnet är mitt dra-åt-helvete-kapital. Utan dem hade jag suttit fast hos en arbetsgivare och tagit order. Nu tar jag bara order av mina barn. Hahaha.
4. Vilken var er sickaste idé ni hade om föräldraskap innan ni fick barn?
Att vi skulle fortsätta att vara sexatleter. HAHAHAHAHA!
5. Ert bästa råd till blivande föräldrar?
Go with the flow. Allt går över. Man får sova, sen. Barn är mirakel – och det absolut mest meningsfulla man kan göra.
