Supermamman.se - Hillevi Wahl

Trots allt

Storebror, denne lille underbare unge som nyss var en liten bebis, har gått in i puberteten. Det händer så mycket i hans kropp och huvud nu att hela tillvaron bara snurrar.
Innan han gick in i denna pubertet, som kallas trotsålder när man är två och ett halvt, så undrade modern hur man liksom visste att han var där.
Nu vet hon. Här är hela listan:
Han har slutat borsta tänderna.
Han vågar inte somna.
Han vill inte gå till dagis.
Han lägger sig sig ner på trottoaren och skriiiiiiker för att han inte får springa ut i gatan.
Sedan blir han rädd för sig själv och måste tröstas.
Han vill inte äta någonting annat än Hönökakor och fiskpinnar. Sedan vill han inte ha fiskpinnar heller.
Och så blir han sjuk.
Efter det äter han som en häst.
I ena sekunden vill han måla. I nästa sekund vill han cykla. Och ögonblicket senare ska det byggas med lego. Och då duger inte den förra sysselsättningen för allt smör i Småland.
Han har fått prestationsångest. Han skulle så gärna vilja göra modern glad och borsta tänderna. Med halva kroppen. Och kan börja gråta hejdlöst när den andra halvan inte vill.
Han vill klättra till himmelen och tillbaka och är så modig och stor - men när en större kille kommer måste han hålla handen, för det är så läskigt.
Han har mardrömmar om stora killar och mörker.
Och när det är mörkt måste modern vara där. Och är hon inte där måste hon hämtas hem, nu meddetsamma.
När någon vill pussa eller krama honom skriker han NEJ JAG VILL INTE!!!
Men lite senare så vill han visst kramas, sådär så modern smälter som varm choklad.
Trotsåldern är så mycket mer än trots. Det är en veritabel känslostorm. En virvelvind som tar hela familjen med sig. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Vissa dagar ligger de efter med flera ljusår.
Men modern är oändligt tacksam över att hon får följa med storebror på denna resa. Trots allt.

Dagis-separatist

"Det var föräldraskapet som gjorde mig till feminist. Då började det ju gälla mig.
Dagis gjorde mig till separatist."
(Henrik Engström har upptäckt att världen är orättvis)

Blivande mammans bön

"Käre gode gud, gör så att det är en liten och hal bebis som inte trasslar in sig och att det går fort..."
(Hanna ska snart få barn)

Moderns bön

"Gode Gud, låt mig få sova i natt."

Det är inte Gorbypirogernas fel

"Mest av allt sitter jag här och får mina egna fördomar kastade i ansiktet. Det jag vet nu är att om man får ett så kallat "besvärligt barn" så behöver det inte bero på att man är en slapp dysfunktionell mamma som röker under köksfläkten, har filippinsk barnflicka och bara ger Gorbypiroger och läsk till middag."
(Linda Skugge i Expressen)

Vad kostar du, lilla vän?

Vet ni vad ett barn kostar? 1,2 miljoner. Vet ni vad två barn kostar? 3,2 miljoner.
Det har Föreningssparbanken räknat ut.
"Varför blir det inte dubbelt så mycket?" undrade modern.
Men hon fick svar direkt. Med första barnet kan man bo kvar i samma lägenhet, köra samma lilla tvådörrars skruttbil. Men när tvåan kommer...
Precis så var det för modern och fadern också. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt mycket syre för fyra personer i deras gamla lägenhet på 47 kvadrat. Därför tvingades de köpa en dubbelt så stor och dubbelt så fin. Så att barna kan springa omkring. Och bara där rök över tre miljoner. Nu har modern och fadern bestämt sig för att köpa en större bil också. En med minst fyra dörrar. Så att modern slipper vika ihop sig som ett gem varenda gång hon ska in i baksätet med lillebror. Och bakluckan måste rymma två barnvagnar alternativt fem papperskassar fyllda med veckohandlad mat plus två gigantiska blöjpaket.
När storebror kom hade de nästan inga utgifter alls. De fick låna säckvis med kläder, köpte mycket begagnat och svärmor betalade vagnen.
Men nu har de för länge sedan packat ner de lånade kläderna för att lämna tillbaka dem. Och lite nya kläder är han väl värd, den nya guldklimpen. Vilket innebär att storebror tittar djupt avundsjukt på tröjorna med Nalle Puh eller Musse Pigg - och måste ha minst lika många i rättvisans namn.
Och hur är det nu, har banken tagit med alla mutor i sin beräkning? Alla chokladbitar, tablettaskar, glassar eller serietidningar med en liten meningslös present i som storebror får för att man ska kunna ta sig från punkt A till punkt B?
Nej, tror inte det.
Modern räknar kallt med att hennes barn kommer att kosta någonstans mellan fem och tio miljoner innan de fyller 18.
Men det kan ju göra detsamma. För det är ändå deras livs absolut bästa investeringar.

Är det där blod?

Nu var det alltså dags. Lillebror skulle till nefrologen och kolla sina refluxer. På ren svenska betydde det att läkarna ville se huruvida urinen åkte tillbaka upp bakvägen igen när han kissade.
Om det trasslar till sig i den funktionen är det en överhängande risk för ständiga urinvägsinfektioner. Det kan vara otrevligt. Inte minst för en tremånaders pojke.
De hade fått kallelsen för ett tag sedan. De skulle infinna sig klockan 12.10. Det var bara det att det skulle visst en annan liten tjej också.
"Konstigt. De kan ju inte göra två undersökningar samtidigt", sa kvinnan i receptionen. Hon bad om att få se bådas remisser en gång till.
"Är du säker på att det var tolv och tio?", väste fadern, som tagit ledigt från jobbet och stressat som en iller - och visste att det kunde vara lite si och så med moderns komihåg just för tillfället.
Modern bet sig i läppen. Hade hon skrivit upp fel tid?
Receptionisten kom tillbaka. Och spände blicken i den andra mamman.
"Tolv och tio den första februari - det var igår!"
"Neej, skojar du?", sa flickans mamma och såg alldeles gråtfärdig ut.
Modern tyckte väldigt synd om henne. Men fadern såg enormt lättad ut.
"Jag älskar dig", viskade han.

När de kallades in sov lillebror som en stock. Modern och fadern anmodades att sitta ner på en bänk.
"Vet ni hur den här undersökningen går till?"
"Jag tror det..", sa modern och skänkte en tacksamhetens tanke till andra njurbarnsmammor som berättat.
Sjuksystern nickade och berättade långsamt och utförligt vad de skulle göra med barnet.
"Det viktigaste är att föräldrarna håller sig lugna", hade en mamma sagt.
Och det var väl det systern försökte ge dem nu. Det där lugnet.
Lillebror skulle ligga naken på röntgenbordet. De skulle hjälpas åt att hålla fast honom. Han skulle få en kateter i snoppen och så skulle de spruta in kontrastvätska och se åt vilket håll urinen åkte. Och de fick under inga omständigheter ta upp honom från bordet om han började gråta. Han fick tröstas på plats.
"Ja, då kan ni klä av honom och lägga honom på bordet", sa systern.
Lillebror var så sömnig att de knappt fick av honom kläderna. Väl på röntgenbordet såg han mest förvånad ut äver att hans föräldrar hade så fula förkläden. Men när han ville fäkta med benen för att få ut en liten prutt och märkte att han var fasthållen, blev han lite småsur. Modern tröstade och pussade i mungipan. Fadern gjorde jättekonstiga ljud och grimaser. Underligt nog hjälpte det. En liten stund.
"Nu får han lite bedövningssalva och sedan för jag upp katetern", sa sköterskan.
Modern råkade titta ner.
"Är det dör blod?", sa hon.
Hon kastade en hastig blick på fadern. Han var alldeles vit i ansiktet. Nu svimmar han, tänkte modern.
"Kan du gå och hämta nappen?", sa hon uppfordrande.
"Och det var en himla tur", sa fadern efteråt. Hon hade haft rätt. Marken gungade rätt rejält under faderns fötter där och då.
Och gungade gjorde det även när han kom tillbaka. När han lutade sig över sin son på röngenbordet for det bara iväg. Tjoff!
"Herregud, vad har jag nu lutat mig mot för knapp?", tänkte fadern.
Men det skulle vara så. Sköterskan körde runt bordet för att få röntgenkrysset på rätt ställe.
Och modern, som ombetts att luta sig över lillebror för att amma honom glad och lugn igen, försökte få sitt bröst att bli två meter långt. Det gick sådär.
"Bara du kissar nu så är vi klara sedan", sa sköterskan.
Då tryckte modern på gasen i mjölkkörtlarna och jajamensan, där kom den, som skjuten ur en kanon, kisstrålen. Way to go, son!
Hon lyfte upp sin son i luften och han jollrade glatt åt alla lampor. Underbara unge. Nu var han glad som en lärka igen. När han fick prutta utan att någon höll fast honom i benen.
"Vad duktig du var!" sa modern.
"Ja, och efter vad jag kunde se så såg allt perfekt ut", sa sköterskan.
Modern blinkade förvirrat. Vad var det som såg perfekt ut?
Hon hade varit så fokuserad på att alla skulle klara av undersökningen att hon knappt kom ihåg varför de var där... Men nu mindes hon. Han kissade åt rätt håll. Gud, vad skönt.
"Det är ju jättebra!", sa hon.
Resten av dagen förflöt som om ingenting hade hönt. Det var ett vanligt tvåbarnskaos med hämtning på dagis och veckohandlande på Coop. Storebror fick som vanligt Ballerinakex som muta för att de skulle komma fram till kassorna innan de stöngde.
Det var inte förrän de hade nattat båda barnen och det stora lugnet hade infallit på kvällen som moderns huvudvärk kom. TJONG! sa det så hade hon så ont att hon knappt kunde stå på benen.
"Jag har nog varit mycket mer spänd och orolig för den här undersökningen än jag har velat erkänna", sa hon till fadern.
"Ja - och vad skönt att det var rätt dag", log han och gav henne två alvedon och en puss.

Pappor får också mage

Nu är det bevisat. Pappor kan verkligen bli skengravida! De får ofta en kulmage när kvinnan är gravid. Åtminstone är det så bland apor.
En forskningsrapport från universitetet i Wisconsin visar att aphannarna i genomsnitt ökade tio procent i vikt under honans graviditet, trots att de fick lika mycket mat som vanligt.
Enligt forskningsteamet beror viktuppgången på att hanar förbereder sig på ett tufft liv som pappor från det att bebisarna föds, ett liv som kräver mer energi.
(Läs mer på aftonbladet.se)

Modern är kär

Modern har blivit kär. I en vagn. Det trodde hon aldrig skulle hända. Hon trodde att hon höjde sig över sådant trams.
Men efter tre månaders vinterväglag med en vinglig plastvagn som drog åt höger så hon fick kramp i hela ryggen, så blev situationen till slut outhärdligt. Storebror behövde helt enkelt en ny vagn. Eller åtminstone en bättre begagnad. Men vad skulle det vara för en vagn? Det var ju en veritabel djungel därute.
"Ungefär en sådan som Felix har", sa fadern.
Modern hade inte en susning om vad Felix hade för vagn. Hon visste bara att han oftast hade napp när hon träffade honom och pekade finger och sa "Elliots mamma!" och det hade han ju rätt i. Men vagn? Näe.
De skrev i stället en lista på de mest elementära krav vagnen måste uppfylla:
1. Den ska inte dra åt höger. (Och helst inte åt vänster heller, för den delen.)
2. Den ska inte ha wobbliga dubbla framhjul. (Herregud vad hon hatade dem på den nuvarande vagnen.)
3. Den skulle gå in i hissen. (De är förbaskat trånga i gamla hus i Stockholms innerstad.)
4. Den ska vara rejäl och stabil.
5. Den ska helst inte kosta mer än runt en tusenlapp.
6. Och den måste ha ratt. Åtminstone om storebror ska gilla den.
Fadern gick in på blocket och tittade. Det fanns m-i-l-j-o-n-e-r vagnar. De siktade in sig på de senast inlagda och runt 600 kronor.
"Där är den! Det är sådan Felix har!"
Det var en Brio Sitty. Som såg rätt sjaskig ut.
"Nej minsann", tänkte modern. "Så fattiga är vi inte."
De letade vidare och hittade ett par lite tjusigare vagnar - men de fanns garanterat alltid i Saltsjöbaden eller något annat tjotaheiti när de ringde på annonsen.
"Jag vägrar att sitta i timmar i bilköer bara för att köpa en vagn", sa fadern.
Så de lade ner det där med vagn. Trodde de. Till och med modern trodde det, fast hon gick i snöslasket och förbannade vagnen som drog ännu mer åt höger för varje dag.
Men så plötsligt en dag stod den bara där. Framför henne. På Baby Planet. En sprillans ny Brio Sitty i svart och beige, med sufflett, regnskydd - och ratt! - för bara ettusenfyrahundranittiofem kronor.
Modern gick in i affären. Där hade hon aldrig vågat gå in. Och med viss rätt.
"Herregud vad det finns prylar till bebisar", hann hon tänka innan en manlig expedit kom fram.
"Kan jag hjälpa till med något?"
"Ja, den där Brio Sitty ni har i fönstret, den drar väl inte åt höger?"
Expediten tittade lite undrande på henne.
"Det går bra att provköra", sa han.
Så hon provkörde. Och som hon provkörde sedan! Runt, runt i butiken, nerför ramper och uppför trappsteg, till höger och vänster, runt snäva kurvor, genom smala gångar och... ja, det var alldeles, alldeles underbart. Det var som att flyga fram! Vilken lycka.
Hon smekte handtaget. Joo, nu hade det hänt. Hon var förälskad i en vagn. Hon ville aldrig mera ens ta i den gamla.
"Kan jag få dumpa den andra här?", frågade hon.
Det fick hon. Och på vägen hem ringde hon fadern och jublade:
"JAG ÄR FÖRÄLSKAD!"
"Vad för något?"
"JAG ÄR KÄR!"
"Jaha... i någon jag känner?"
"I en vagn! En barnvagn! Jag har den med mig hem! Jag flyger fram!
Fadern skrattade.
"Jadåså. Ja, jag minns hur det känns. Bra val. Nu ska vi bara hitta en bil med samma körglädje. Jag har skrivit en liten lista..."