september 2005

1. Försäkringskassan.
2. Toalettsitsar som halkar omkring så man får diskbråck varenda gång man sätter sig ned.
3. Pappor som cyklar med barn i barnsits på pakethållaren – och har ryggsäck på sig! Barnen donkas i huvudet och kläms ihop och får säkert whiplash-skador. Vad sjutton tänker papporna på?!
4. Telefonköer.
5. Busschaufförer som bromsar för hårt. Och som skäller på en i mikrofonen när man ber dem bromsa lite mjukare.
6. Mygg.
7. Män som luktar urin på bussen. Hur svårt kan det vara att byta kalsonger?
8. Vattengympainstruktörer som spelar Boney M – och sjunger med i låtarna!
9. Automatiska telefonslussar med tonvalshelveten. Vad är det för fel på riktiga människor?
10. Idioter.

{ 0 kommentarer }

Fadern ringer alltid varje morgon och avrapporterar till modern efter dagislämningen.
”Jo, det gick bra. Han var så glad så. De skulle ut och spela innebandy. Jag fick en puss, sedan vinkade han iväg mig.”
Det låter nästan exakt likadant varje morgon. Men modern insisterar ändå på att hon vill ha en rapport varje morgon. Så hon kan vara lugn sedan.
Men denna torsdag kom det ett tillägg.
”Men vet du vad fröken sa?”
”Nej?”
Modern blev genast orolig. Visst hade barnet haft ett konstigt skrubbsår på hakan när han kom hem från dagis i går? Visst hade barnet ojat sig och sagt ajajaj. Nu skulle hon säkert få höra att han hade fått blodförgiftning och att de borde åka in till akuten omedelbart. Modern hade redan börjat ta på sig kappan och skorna, trots att hon satt ner.
”Jo, hon sa: Men vet du vad vi glömde att berätta igår, Elliot?! Vi glömde ju berätta vad du gjorde i går!”
Vad gjorde han?! Vad gjorde han!? tänkte modern och hoppade upp och ned på stolen i hallen, med höger fot i vänster sko.
”Du gick ju på toaletten och kissade!”
Modern trillade nästan av stolen.
”Gjorde han?!”
”Ja, de hade kommit in på förmiddagen och så var blöjan torr och då sa fröken ”Vill du kissa på toaletten Elliot?” ”Jaha”, sa han och så gick de in på toaletten, du vet där de har den där lilla toaletten – och så stod han där och kissade! Jätteglad.”
”STOD HAN UPP OCH KISSADE?!”
Modern blev alldeles tårögd av rörelse. Hennes lilla stora älskade barn. Han hade stått upp och kissat! På toaletten!
”Fast jag sa till fröknarna att det vågar jag aldrig berätta för modern, för då börjar hon att gråta.”
Och det hade ju fadern alldeles rätt i.

{ 0 kommentarer }

Modern vill gärna framstå som en ansvarstagande mamma. Så hon gick med i föräldrarådet så fort de fick in barnet på dagis.
Men hon vägrade skriva protokoll, nej minsann, där går gränsen för hur ansvarstagande hon kan tänka sig vara.
Efter en viss tysnad är det ändå alltid samma kvinna som tar på sig protokollskrivandet. Det är för övrigt bara kvinnor i föräldrarådet. Mammor, dagisfrök… nejvisstnej, det heter ju förskolelärare! – och rektor. Kvinnor, kvinnor, kvinnor. En gång var det en man med. Daniel från Rumänien. Åh en pappa! tänkte modern. Men han var förskolelärare, så han hade bara behövt gå två meter för att titta in. Det tycks vara ungefär så mycket som männen är beredda att gå för att vara informerade om sina barns dagliga liv.
Det är rena svängdörrarna i personalrummet. De är kort om personal på förskolan och Maja skriker och fler mammor droppar in, fast de måste gå vid nio och kan någon hämta fler stolar?
Rådet går rakt in på Övriga frågor. För att hinna med dem innan hälften måste gå.
Modern sitter och tittar på de andras fötter. Hon trodde man skulle ta av skorna vid dörren. Alltså sitter hon barfota medan alla andra har tjusiga fotbeklädnader. Hon som inte ens har filat fötterna på den här sidan sommaren. Vad ska de tro om henne? Tack och lov har hon åtminstone målat tånaglarna.
Sandalmammorna pratar om klätterväggar och personalläget och om staketstölderna.
Någon har nämligen stulit det nya dagisstaketet nio gånger! Tjuven har klippt upp staketet och rivit upp cementfundamentet och forslat bort alltihop. Nio gånger.
”Till slut började barnen gräva gropar för att göra fällor till tjuven”, skrattar rektorn.
Hon är alltid jättepiffig med guldskärp och snygga skor. Modern försöker torka bort en fläck från sin urtvättade mammatröja. Vad är det för naturlag som gör att man alltid spiller på sig när man är höggravid?
”Vad är det för mjölk vi har nu?”, undrar en mamma.
Hon har sett ett inslag i tv om hur EU försöker lura på oss sitt fettberg genom att subventionera röd och grön mjölk till alla förskolor och skolor.
”Grön mjölk”, säger rektorn. Och då tar det hus i helsicke. Diskussionen är i full gång och nu går mjölkvågorna höga.
Modern tänker att så lite som barnet får i sig varje dag så är hon tacksam för varje glas mjölk. Men det vågar hon inte säga, för då anses hon nog inte vara en ansvarstagande mamma.
Hon minns med fasa förra mötet, när mammorna ojade sig över att det fanns mammor som kom med nappflaskor till dagis, med SAFT i!!!
Den gången rasade de över sockerkonsumtionen. Modern vågade för allt i världen inte berätta att de gav barnet saft i nappflaska, visserligen oftast Fun Light, den utan socker. Men hon undrade om det ansågs så mycket bättre med aspartam. Hon tänkte inte fråga.
Mammorna har massor av idéer om vad personalen kan göra och tycker gott att de kan bulta fast lite gamla bildäck och en balansgångsstång och fixa den där klätterväggen på ett hus. Det kan väl inte vara så svårt.
”Det kostar bara fyrahundra kronor om man köper på internet”, säger en mamma med koll.
”Och vad har vi förresten för genusperspektiv?”.
”Jo, vi försöker… går på fortbildningskurser…”
Personalen ser lite trött ut. Någon knackar på dörren. Ett barn skriker, kan du komma?
Modern tittar på sina fötter, herregud som de ser ut. Hon måste köpa lite fotsalt och fotkräm på vägen hem.
”Jaha, nu är klockan halv tio, var det någon som hade något mer?”
Ja, jag tycker personalen är fantastisk, skulle modern vilja säga. Men det är bara två föräldrar och rektorn kvar, så det skulle kanske låta lite konstigt.
Så hon skriver det i sin nya bok och ger till personalen i stället:
”Tack för att ni får mitt barn att skratta i sömnen”.
Sedan kan det faktiskt göra detsamma vilken sorts mjölk han får.

{ 0 kommentarer }

Modern ringde försäkringskassan för att kolla om man kunde sjukskriva sig som egen företagare.
Det kunde man. Om man hade anmält att man hade eget företag. Det hade inte modern.
Alltså fick hon sjuttioelva blanketter hemskickade att fylla i – och efter ett tag började hon kallsvettas. Vad var nu detta? Vad menade de på försäkringskassan? Skulle hela hennes årsinkomst beräknas på NETTOVINSTEN i hennes nystartade företag?
Men hallå! Det finns ju inte. Det finns ingen vinst när man börjar frilansa som journalist och författare.
Och hennes välbetalda vikariat på den stora morgontidningen, varför skulle åtminstone inte det räknas?
Hon ringde försäkringskassan igen och slussades runt till tio förvirrade människor innan en tjänstekvinna lojt svarade:
”Nej, de vikariaten hade ju gått ut. Nu är du bara (BARA!) egen företagare – och då skulle bara det räknas.”
Modern höll på att svimma.
Hon hade nu en årsinkomst på 22 000 kr!
Efter tjugo år i arbetslivet. Med en årsinkomst som legat en bra bit över 300 000 spänn. Inte undra på att småföretagare aldrig var sjuka.
Och plötsligt insåg hon att hela hennes föräldrapeng just hade försvunnit ner i avloppet. Morsning och goodbye!
Hade hon blivit med barn EN MÅNAD tidigare, så hade hon fått behålla samma SGI, allt för att Göran Persson ville hetsa fram fler barn innan mammornas kroppar var redo. Nu var de en månad försenade och moderns månadsersättning sjunker därmed från 15 000 i månaden till 3 500!
Alltså, nu vill modern klargöra att det inte var för att vara obstinat eller för att jäklas med Persson som de var en månad sena. Absolut inte! Gud ska veta att hon och fadern låg i för att det skulle bli några barn gjorda inom lagstadgad tid. Hade de bara gått till doktorn och fått hormonpiller EN MÅNAD tidigare så hade de kanske klarat sig ekonomiskt under mammaledigheten.
Modern suckade. Hon började förstå varför alla frilansjournalister på tv och artister som Charlotte Perrelli satt och flinade i tidningar dagarna i ända och sa att neheeejdå, de behövde minsann inte vara mammalediga för det går så bra att jobba, såååå, trots att man har blodbrist och två snoriga barn. Jajamensan!
Men modern ville inte bli en sådan supermamma. Hon ville kunna vara en supermamma utan att behöva tokjobba när hon just fått barn.
Men först skulle hon sätta sig och hyperventilera i en papperspåse en stund innan hon ringde försäkringskassan igen. Det måste väl finnas någon vettig människa där. Någon. Väl?

{ 0 kommentarer }