Insnöad

"Åh, vad roligt, titta det snöar!" sa modern och sjöng alla julsånger hon kunde komma på för barnet. Han tindrade med ögonen. Fadern, däremot gick omkring och suckade.
"Vad är det med dig", sa modern.
"Tycker du inte om snö?"
"Nej, det är blött och kallt och så kommer man inte fram med barnvagnen."
"Nej, vet du vad!" sa modern. "Sluta var en sådan tråkmåns. Vi har ju pulka."
Dagen till ära så stannade modern hemma från jobbet, enkom för att få vara med och pulsa omkring i snön med familjen.
Fadern fick gå upp på vinden och leta fram pulkan. Den låg längst in. Bakom två barnvagnar och bilbarnsstolen och rock-a-toten och babykorgen och två stolar de borde ha slängt för länge sedan.
"Vad du ser ut", sa modern när fadern äntligen kom ner.
"Och vad lång tid det tog, vi har varit färdigpåklädda för länge sedan!"
Fadern muttrade något ohörbart.
"Kom alla mina busungar" tjoade modern för det hade hon lärt sig på babysimmet.
"Tjom badåååå?" sa barnet glatt i mysbyxor, overall och galonbyxor. Han kunde knappt röra sig.
"Som snöänglar!" sa modern och kastade sig i snön och sprattlade med armar och ben.
Barnet kunde inte böja på knäna. Men han klappade i händerna.
"Kom igen nu, älskling! Ska inte du också göra en snöängel?"
Fadern skakade på huvudet. Han frös om tårna och ville bara gå därifrån.
Två grannar tittade på modern i snödrivan.
"Varför ligger hon där? Ska du inte hjälpa henne upp?"
"Nej", sa fadern.
Modern kravlade sig upp, något ograciöst, och sprang bort till en kulle.
"Kom alla mina busungar!" skrek hon.
"Tjom badååå?"
"Som racerpulkåkare!"
Modern drog med sig barnets pulka medan fadern fick pulsa genom snön med barnet på axeln. Han vägde bortåt tretton kilo nu. Utan blöja och tre lager kläder. Han stönade. Vad var det för fel på att stanna inne?
"Weeeeeeeeeeeeeeeeee!" skrek modern och åkte rakt in i ett träd.
"Ojojoj" sa barnet.
Fadern kände hur han nu hade snö innanför sina byxor och även i själva skorna.
"Det är jätterolig! Ska ni inte åka?"
Barnet sattes i pulkan. Han tittade tvivlande på sin far.
"Ja, skyll inte på mig", sa fadern.
Modern puttade på och barnet fick en väldig fart. Han åkte nerför backen, missade ett träd med fem centimeter och körde upp på en rosenbuske och välte.
När de kom fram hade han snö i hela ansiktet.
"En gång till?", sa modern.
Men det ville inte barnet.

Senare på dagen skulle de gå till Konsum och köpa mjölk. Plogbilarna hade varit framme och sandat trottoaren.
"Då är det inte så mycket med pulka, vi tar vagnen", sa modern.
Det gick jättebra, ända tills de ville över gatan. Det ska man helst inte vilja när man har barnvagn. Då ska man hålla sig på samma trottoar hela vintern, är det tänkt.
Snövallen mot gatan var gigantisk. Det såg ut som något som Ingemar Stenmark hade kunnat åka störtlopp nerför på 70-talet.
Fadern fick lyfta hela barnvagnsekipaget över vallen, med följd att han halkade på en isbit och drattade på ändan i snön.
"Jag hatar snö", sa han.
Men modern tyckte att det såg väldigt roligt ut, alltihop, och lite humor får man väl ha.
Proceduren upprepades vid varje övergångsställe. Fadern lyfte, halkade och barnet sattes ner med en duns.
"Försiktigt", sa modern.
Fadern blängde surt på henne.
När de hade köpt sin mjölk och var hemma vid porten igen hade fadern tvingats lyfta vagnen över åtta vallar, forcerat tre trottoarer med två decimeter snö som ännu inte hunnit snöröjas, och hade dessutom snö innanför kragen eftersom modern tokat till det lite och kastat en snöboll på honom.
Han längtade innerligt efter sommaren.

Fem dagar senare snöade det fortfarande.
Modern stod och tittade ut.
"Herregud vad jag är trött på snön", sa hon.
Då log fadern och kysste henne i nacken.
"Ja, vi kan väl stanna inne i dag?"