Supermamman.se - Hillevi Wahl

Tillbaka i arbetslivet

Modern är tillbaka i arbetslivet. Redan efter två timmar gick hon in i väggen.
Hon kom till sitt kontor, satte på datorn och skulle göra kaffe. Ingen vattenkokare. Var sjutton var vattenkokaren? Hon gillade ju sitt Nescafé lyx. Mellanrost. Men nehej. Vem har snott vattenkokaren då?

Kaffebryggaren tittade hånfullt på henne. Usch nej, äckligt bryggkaffe var inget hon drack längre. Det stod ju bara och blev gammalt och rena abortmedlet till slut. Bah, hon vände på klacken. Gick in på kontoret igen och satte sig framför datorn. Utan kaffe.

Hon skrev, och skrev och skrev. I sådär fem minuter. Sedan var det tvärstopp. Hon kände sig som en bil som bara tvärdör mitt i en korsning och rullar de sistra metrarna i promenadtakt.

Modern suckade. Varför hade de plockat bort vattenkokaren? Hur skulle hon klara av dagarna på kontoret utan vattenkokare och Nescafé? Hon gick ut i hallen och försökte hitta någon att fråga. Men alla satt i telefon, eller djupt koncentrerade och skrev. Jaså, de hade flyt minsann. De gick väl på bryggkaffe, kantänka.

Hon gick tillbaka till datorn. Kollade lite mail. Skrev några mail själv. Försökte skriva en krönika. Det gick inget bra. Försökte skriva ett kapitel på en bok. Det blev ännu värre. Hon suckade djupt och tittade sig omkring.

Gud, vad mycket sladdar överallt. Tänk om barnet kom på besök. Hon måste barnsäkra! Modern började krypa runt på golvet och gömma alla sladdar och elkontakter hon kunde hitta. In under borden och ut i hörnorna. Krypa, krypa, krypa. Den här golv-tillvaron var hon van vid. Undrar hur barnet har det. Tänk om pappa glömde av att han skulle sova nu. Skulle hon ringa? Nej, det verkade bara dumt. Men tänk om han hade glömt AD-dropparna! Skulle hon inte ringa i alla fall? Nej, då blev han nog bara förnärmad.

Modern borstade av sig golvdammet och satte sig vid datorn igen. Pom-pom-pom. Undrar vad det är på radion. Det har ju varit så mysigt att lyssna på radion när hon ammat. Tänk vad mycket bra program hon tvingats att lyssna till, som hon missat annars. Åh, vad hon saknar middagsvilan med barnet. Tårarna väller upp i ögonen. Hon måste gå och snyta sig.

Usch, hon kände sig så ensam! Hon var så van vid att ha ett barn och en man runt fötterna som frågar en massa medan hon försökte skriva – så nu kunde hon inte koncentrera sig när det var tyst. Och ingen vattenkokare hade hon. Underläppen började darra. Och kallt var det också, fast hon har tjock tröja på sig.

Hon tittade på klockan. Det hade gått två timmar på hennes första arbetsdag – och hon hade redan gått in i väggen. Hon skulle nog aldrig mer kunna jobba. Aldrig mer skriva en rad. Hon lutade sig över delete-knappen på tangentbordet och raderade ord efter ord. Hon suckade och smällde igen datorn. Packade ihop och åkte hem.

Hemma möttes hon av en något stressad, orakad man med matfläckar på skjortan. Det var rätt stökigt hemma. Tack gode Gud för det, tänk om han hade varit bättre än henne på det också!

Barnet kom krypande på alla fyra, glatt tjutande över att hon var hemma igen. Hon blir alldeles mjuk i hela magen. Men…

”MEN HAN KRYPER JU!”
”Jajaja”, säger fadern och flänger förbi med en bajsblöja.
”MEN HAN HAR JU ALDRIG KRYPIT FÖRR!”
”Nehej, nä, men han har krypit hela dagen”, säger fadern och plockar förstrött upp en näve klossar.
”MEN HAN KAN JU INTE HÅLLA PÅ ATT UTVECKLAS NÄR JAG ÄR PÅ JOBBET, DET ÄR INTE RÄTTVIST!”

Nu stannade fadern upp. Modern plockade upp sonen i famnen och höll honom hårt. Fadern smekte modern på kinden.
”Gick det inget bra i dag? Kändes det konstigt?”
Hon nickade.
”Jaa, jättekonstigt. Och någon hade snott vattenkokaren så nu vet jag inte vad jag ska göra.”
Fadern ler.
”Du det löser sig. Jag lovar. Vi fixare en vattenkokare till dig. Och du, jag kom ihåg AD-dropparna!”

Då släppte klumpen i magen lite, lite. Det skulle nog bli bra, hon skulle nog klara av att gå tillbaka till arbetslivet i alla fall. Om hon fick vänja sig långsamt. Och om hon bara fick en vattenkokare på rummet.

Välkommen till försäkringskassan

Barnets fader skulle ta över markservicen i hemmet - och modern skulle ut i arbetslivet igen. Modern stålsatte sig och ringde försäkringskassan.

Att begripa föräldraförsäkringen är ingen lätt match. Modern undrar ofta varför de slösade bort matematiklektionera i skolan på att räkna ut hur lång skugga blev på en flaggstång som var si och så lång om solen stod ungefär så på himlen. Hur mycket nytta har hon haft av det i livet? Eller varför man fick räkna ut var två bilar möttes om den ena startade från Ystad kl 06.00 och körde i 60 kilometer i timmen och den andra startade i Haparanda och körde i 120 kilometer i timmen. Modern undrade alltid varför ystadmannen var tvungen att gå upp så tidigt och varför kröp han omkring på vägarna i 60 kilometer i timmen? Vad hade han för skitbil egentligen? Och Haparandamannen som körde i 120 knyck genom vildmarken - hade han hembränt i bagageluckan? Sådant får man aldrig reda på på mattelektionerna.

Och inte får man lära sig hur föräldraförsäkringen funkar. Se det hade varit något det! Då hade man kanske klarat av att ringa försäkringskassan utan att få ångest. Men nu satt modern där, totalt oförberedd för livets prövningar och mumlade för sig själv om SGI och FP och garantidagar och lägstanivå och kalenderdagsberäknad ersättning och grundnivå och basbelopp och årsarbetstid och semestergrundande dagar och...

"Välkommen till försäkringskassans servicetelefon. För barn och familj tryck ett, för intyg tryck två... för egen sjukdom tryck tre och för övriga blanketter tryck fyra... Vill du anmäla uttag av föräldrapenning, tryck tre... har föräldrarna rätt till föräldrapenning under 480 dagar... anmälan kan göras tidigast 30 dagar innan du vill ta ut... är 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten delat med 365 eller lägst... med undantag för 60 reserverade dagar... som kan ersättas enligt sjukpenningnivån... under 480 dagar... är 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten..."

Modern fick blodsockerfall. Hon var tvungen att lägga på och ta en smörgås. Sedan försökte hon igen.

"Välkommen till försäkringskassans servicetelefon... tryck först ditt eget tiosiffriga personnummer..". Neej, hon klarade inte det här. HON VILLE PRATA MED EN MÄNNISKA!

Det var telefonkö som var längre än till Haparanda. Där fick man för att man var besvärlig och ville ha lite mänsklig kontakt. Modern försökte hålla koll på barnet, samtidigt som hon lyssnade på vad automatrösten sa i telefonen.
"...du har plats nitton i kön..."
Barnet försökte krypa in under soffan. Han blev väldigt arg när det inte gick. Modern fick lägga ner telefonluren och hjälpa honom till en plats närmare henne. Men barnet kröp snabbt iväg. Modern suckade.
"...du har plats arton i kön..."

Barnet kröp in under matsalsbordet i vardagsrummet och fick syn på sladdarna som ännu inte barnsäkrats. Han satte sig och började dra i dem.
"Nej, snälla du... kan du inte..." Hon fick lägga luren ifrån sig igen och krypa in under bordet efter barnet och med milt våld lossa hans händer från sladdarna och lyfta bort honom trots vilda protester och sätta homom på en plats närmare henne.
"...du har plats femton i kön..."

Barnet kröp in i köket och nu såg hon inte vad han gjorde längre och hade hon lagt undan knivarna ordentligt nu då och tjong! där drog visst barnet ut en kökslåda och fick den i pannan och det var inte populärt ajajaj... Hon sprang dit och blåste på pannan och sa att du får vara lite försiktig och du är nog trött och lillgubben och kom och sitt med mig i stället.
"...du har plats åtta i kön..."

Barnet vred sig som en speedad ål i hennes knä. Han drog i näsan och öronen och i örhängena, nej snälla släpp, det gör ont på mamma förstår du... och kastade sig över tangentbordet på datorn och raderade ut allt hon skrivit den här morgonen... jahaja, suck... och försökte slita telefonen ur handen på henne...
"...du har plats fem i kön..."

Snälla älskling, kan du inte sitta lite still... imse, vimse spindel... nej, akta sladdarna... nej, inte håret, inte dra mamma i håret... såja, såja... inte skrika, vi är snart framme nu, snart...
"...du har plats tre i kön..."
Snälla du, släpp telefonen... såja, och så släpper du sladden... släpp sladden, älskling...
"...du har plats två i kön..."

Nu. Nu!
"Försäkringskassan, Anneli Skogholm..."
"Hej, åh, vad bra... jag skulle behöva... *klick*"

Barnet hade dragit ut sladden. Modern tittade på barnet. Sedan tittade hon på den sladdlösa telefonen. Och på barnet igen. Barnet såg väldigt nöjd ut. Modern blundade. Räknade till hundra. Sedan gick hon ut till barnets fader.

"Du får ringa försäkringskassan."
"Men skulle du inte..."
Modern blängde på honom.
"Okej, jag ringer försäkringskassan... men hur var det nu med SGI och garantidagar och hur många dagar har vi kvar att ta ut och är det fyra eller fem dagar vi tar ut i veckan och...

Modern gick och låste in sig på toaletten.