november 2003

En riktig matmor

20 november 2003   i Bloggen

Nu jäklar, tänkte modern en dag. Nu ska det bli ordning på torpet. Nu ska jag bli en Riktig Mamma. En riktig matmor. Inga fler köpeburkar och halvfabrikat till barnet. Nej, näringsriktig mat utan tillsatser och PMulgeringsmedel ska det vara.

Medan fadern tog barnet på långpromenad skred modern till verket. Plockade fram alla kastruller och karotter hon hittade. Satte på förkläde och kavlade upp ärmarna. Först skalade hon två kilo potatis och satte på kokning. Sedan åkte ett paket prima pasta i en annan kastrull. Därefter kokade hon mustiga korvar (alla barn gillar korv), matiga köttbitar och finaste fisken. Det puttrade och kokade så rutorna immade igen. En härlig doft av hemtrevlighet spred sig i köket. Sedan var det dags för ärtor (alla barn gillar ärtor) och broccoli och smarriga rotfruktsblandningar. Och såser på längden och tvären. Modern använde all sin simultankapacitet och skalade och hackade och vispade och silade. Och joxade och trixade så hon nästan kände sig som den nakne kocken.

Nu var det dags för själva puréandet. Med mixerstav. Wrooom… wrooom… wrooom. Hon stötte och tryckte och tog i så hon blev alldeles svettig. Ett riktigt styrkepass var vad det var. Mixerstaven kunde inte finfördela köttet. Skitmixerstav! Men skam den som ger sig. Hon började det mödosamma arbetet med att pressa allt kött genom en vitlökspress. Det tog en jädrans tid, men det gick. Modern knäckte man inte så lätt.

När barnet och fadern kom hem mötte hon dem i dörren. Stolt som en tupp och med barnpuréer ända upp i pannan.

”Välkommen hem”, sade hon glatt ”middagen är serverad”.
Fadern log rart åt mor och barnet klappade händerna i spänd förväntan när han sattes i stolen. Haklapp på och voilá! en fyrarätterssupé i puréformat var serverad!

Tror ni barnet uppskattade maten? Näe.

I stället förvreds hans annars så änglalika ansikte till en hemsk korsning mellan äckel och skräck. Han försökte desperat kasta sig ur stolen för att undkomma denna vedervärdiga sörja som hans annars så ömma moder försökte tvinga i honom.

Korv med potatis och ärtor?
Bläh!
Pasta med ostsås och broccoli?
Bläh!
Kalops med potatis?
Usch, tvi hundan!
Fisk med dillsås?
Urk!

Så nu hade modern 42 barnmatsburkar i frysen till ingen som helst nytta.

”Men telefonkatalogen, pappas skärp och sura gamla sockor, det är smaskens det”, fnyste modern förnärmat. Och därmed sade hon upp sig på stående fot från jobbet som Riktig Matmor. Halvfabrikat och PMulgeringsmedel, here I come!

SMARTA TIPS FRÅN BÄTTRE MATMÖDRAR:
Vitlökspress är perfekt att pressa små smakportioner med.
Knäck- och muffinsformar är bra att frysa in portioner med. Eller ännu mindre: iskubslådor.
Plastsked är snällare mot barnets tandkött en metall.
En bit plast under barnstolen underlättar städningen.

JÄTTINNANS ARGBULLE
1,5 liter mjöl
0,5 liter surmjölk
3 paket jäst
1 paket kletigt smör
1 ägg
Socker
Inga jävla nötter
1-20 bittermandlar
1 paket fula russin
Sprit

Häll i allt utom spriten i en bunkjävul och kör med degkrokarna i en kvart. Jäs en minut. Grädda direkt i skålen. Skit i att smöra och bröa, bullhelvetet fastnar ändå. Droppa över med sprit. Äh? skit i att droppa. Släng ut fanstyget genom fönstret. Drick upp spriten.
(Av okänd moder på nätet)

{ 0 kommentarer }

Fel sorts filmstjärneliv

17 november 2003   i Bloggen

Vissa dagar är modern en parodi på sig själv. Den nya mamma-tidningen ger henne tips om hur hon ska matcha barnets napp med handväskan och hur hon ska få den där mammalooken à la Pamela Anderson. Men de enda filmstjärnor som mamman liknar är rena skämtgubbarna.

Som den dagen hon skulle ta ett livmodercellprov hos barnmorskan. Barnet vände direkt upp och ned på alla rutiner han någonsin haft. Här skulle minsann inte alls ätas och sovas som brukligt var. Och kläder var någonting alldeles otäckt. Modern blev nervös. Fadern tog över barnet.

Fåsenu. Hur mycket var klockan? När skulle hon vara där? Hon hade en timme på sig. Var var bussremsan? När gick förresten bussen? Var var blanketten man skulle fylla i? Var det inte någon som sa att det kunde bli fel provsvar om man nyss fött barn och ammade? Då kanske hon inte ens fick göra testet. Och hade i så fall slösat bort flera timmar av sitt liv i onödan. Kläder. Hon måste ha kläder på sig. Om hon skulle ringa och fråga huruvida hon kunde ta testet nu eller ej. Var sjutton var telefonkatalogen? Leta, leta, leta. Ingen telefonkatalog. Den hade nog barnet lekt sönder. Eller ätit upp. Fadern undrar om hon sett barnets ena socka. Snart skulle hon missa bussen. Tänk om hon faktiskt hade cancer. Tänk om hon plötsligt blev livshotande sjuk. Hur skulle det då gå för familjen? Nej, inte tänka på det nu. Rusa iväg till bussen. Glömde bussremsan. Förbannat. Hon har helt fel skor på sig. För ösregn. Och kräkfläck på axeln.

Precis när hon rusade fram till bussen körde busschaufförseländet iväg.
?Må han få många elaka barn?, muttrade modern.

Tänk om hon inte kunde ta det där bannade provet. Om hon bara hade ringt innan… och inte hade hon hunnit duscha. Åååhhhh… Stackars gynekolog. Modern sprang genom regnet till sjukhuset. Virrade omkring i jakt på barnmorskornas provtagningsställe. Hittade dörren. Den satt fast. Modern tog i för kung och fosterland. Dörren for upp med ett schwung! Modern gjorde entré som Kramer i Seinfeld. Med håret på ända, skjortan utanför brallorna och med stirrig uppsyn.
”JAG HAR PRECIS FÖTT BARN!” deklarerade modern.
Ett tjugotal glåmiga och förvånade blickar vändes mot henne. Det blev alldeles tyst.
”OCH JAG AMMAR!” lade hon till.

Modern försökte få upp blixtlåset på kappan, men det hade gått i baklås. Hon joxade och trixade och svettades och snubblade som Papphammar.
”Vi brukar rekommendera att provet inte tas inom två veckor efter förlossning”, sade tanten bakom disken.
”HAN ÄR SEX MÅNADER! OCH JAG FÅR INTE SOVA”, skrek modern innan hon kom på att hon glömt att ta ut öronpropparna. Utan dem skulle hon inte få sova över huvud taget.

Modern tappade patientbrickan i golvet. När hon böjde sig ner för att plocka upp det slog hon huvudet i disken. Aj! Hon for upp igen och spräckte blixtlåset på kappan. Åttahundra spänn åt skogen. Hon suckade och satte sig att vänta. Det blev hennes tur. Eller tur och tur…

”Jag hann inte duscha”, muttrade hon ursäktande till barnmorskan och klev upp i stolen.
Barnmorskan log.
”Det går i alla fall mycket lättare om du tar av dig byxorna”, sa hon.
Oj. Morsan svingade sig upprätt igen. Och trillade ner mellan benstöden. Aj.
”Om du bara visste hur många som gör sådär”, sa barnmorskan och hjälpte modern upp. Utan brallor i tyrolen lyckades de sedan med gemensamma krafter se till att ett prov blev taget.
”Har jag cancer?” undrar modern.
”Förmodligen inte. Men en bula i pannan. Här, blöt den här i kallt vatten och håll PMot pannan.”

Nu fick modern inte upp blixtlåset i gylfen. Hon försökte dra ner skjortan och upptäckte en kletig bananfläck mitt på magen.
”Varför ser aldrig mödrar ut som jag i modereportage? Eller i filmer? Jag ser bara ut som en korsning mellan Kramer och Papphammar”, suckade modern.
”Det är inte fy skam att spela huvudrollen i en komedi”, log barnmorskan.

Hon kanske hade rätt. Men sedan gick modern i alla fall och köpte den där tröjan som skulle göra att hon såg ut som Pamela Anderson. Hon struntade dock i att matcha handväskan med nappen. Någon måtta fick det vara.

MAMMAN ANNA LINDH
Anna Lindh berättade en gång i en intervju för Dagens Industri om hur hon
hade suttit i ett telefonmöte med den ryska motparten Igor Ivanov. Under
samtalet, som tolkades till ryska, kom den då treåriga sonen Filip gråtande
efter att ha gjort sig illa. ”Kom, kom lilla gubben”, viskade hon till sonen
med sin allra mest sammetslena röst. Och när det sedan blev alldeles tyst i
luren insåg hon att tolken hade översatt det också.

{ 0 kommentarer }

I bvc-skolan

08 november 2003   i Bloggen

Modern och fadern har börjat i bvc-skola. Föräldragrupp heter det visserligen, men när modern och fadern kom till sitt första gruppmöte tittade åtta ammande mammor förskräckt på barnets pappa som om han vore en ful gubbe. De tryckte sina barn närmare sina barmar och tycktes förvänta sig att han skulle hala upp en flottig godispåse när som helst.

Först var det upprop i klassen. Mammorna fick uppge sitt barns namn och personnummer. Ingen fick någon ordning på sitt barns sista siffror. ”Så tokigt, man känner sig som en dålig mor”, sa någon och alla fnissade instämmande.
När barnets pappa rabblade de fyra sista som ett rinnande vatten snörpte hela mammamaffian på munnen. Det var något skumt med den här karln. Hade han inget jobb att gå till?

”I dag ska vi prata om smakportioner. Vi ska se en film från Livsmedelsverket”, sa bvc-sköterskan hurtigt och rullade in en tv-apparat i rummet.

Då satte åtta ungar igång att skrika, rapa och prutta i kanon. De första 20 minuterna av filmen handlade visst om hur man kokar en potatis. Men allt man hörde var: ”Tag en potatis… skriiik …vatten… raaap …minuter… pruttpruttprutt… skriiik (nytt tonläge)… koka… raaap… inget salt… skriiik (minst fyrstämmigt)… ”

Här stannade bvc-sköterskan bandet.
”Krydda gärna maten. Bebisar gillar kryddad mat”.
”Chilipeppar?” sa barnets far. Men Det Var Inte Roligt. Mammamaffian snörpte ihop sina munnar så de såg ut som gympapåsar i ansiktena. Måtte inte mamman lämna den här mannen ensam med barnet.

Bvc-sköterskan startade filmen igen.
”Koka köttet… raaap”, sa filmen och visade hur något obeskrivligt grått och äckligt sveptes upp ur en diskvattensliknande sörja.
”Aldrig i livet att vårt barn ska tvingas äta sånt där”, viskade modern till barnets far.
”Sssch!”, fräste mammamaffian och blängde på dem, innan de spänt återvände till den rafflande filmen med rostfria bunkar och mortlar.

”Låt måltiden redan från början vara en trevlig upplevelse för barnen”, uppmanade Livsmedelsverket och visade en familj med två små barn som satt och åt i lugn och ro med vit duk, stearinljus i kandelaber och färska blommor i en vas på bordet.

Hallååå!
Verklighetskontroll på Livsmedelsverket!
Har de överhuvudtaget besökt en barnfamilj?!?

Finn Fem Fel:
1. När har någonsin en småbarnsfamilj kunnat sitta ner och äta i lugn och ro utan att mamma eller pappa sprungit upp och hämtar papper för att torka bort spill och kräk, eller plockat upp saker som tappats i golvet?
2. Pappan är välrakad och mamman är snygg i håret. När hann de piffa till sig på det viset? Månne?
3. Och vit obefläckad duk på bordet? Det finns inte.
4. Tända stearinljus? Hur många ryck i duken tror herrarna på Livsmedelsverket att det tar innan kandelabern välter och hela familjen brinner upp?
5. Färska blommor i vasen? Vem i hela fridens namn orkar tänka på att köpa med sig blommor på vägen hem när man inte har fått sova sedan i april?!?

”Jaha har vi några frågor?” undrade bvc-sköterskan när filmen var slut.
”Ja, vilket århundrade var den här filmen gjord? Och går det inte lika bra att köra med barnmat på burk?”, frågade modern.
”Eh, jooo…”, sa bvc-sköterskan.

Nästa gång ska modern nog få lära sig virka tygblöjor. Det ska bli roligt.

Bvc-gruppen satt och väntade i korridoren. Tio mammor och barnets far hade vankat omkring i över en halvtimme, med sina trötta och uttråkade och tidsinställda barn-bomber.
Hade modern tagit fel på dag? Nej. Fel tid? Nej. Hade de bytt lokal? Nej.

”Det är väl som vanligt, att de tror att alla mammalediga har all tid i världen”, sa Bosses mamma. ?Som om vi inte hade något bättre för oss än att sitta här och vänta. Man har väl eooooner av tid…”

”Hoppsan, jag trodde jag hade sagt halv två”, var den klena ursäkt bvc-tanten gav när hon äntligen kom.
”Jaha”, sa tanten och bläddrade i sina papper, ”I dag ska vi se en film om sömn”.
”Neeej”, sa Bosses mamma. ”Den såg vi ju förra gången. Den var helknäpp.”.

Sömnfilmen var en rafflande norsk historia som hävdade att om man bara säger till ett sex månaders barn att ”nu är det natt, nu ska det sova” och lägger det i spjälsängen, så gör barnet det. Sover, alltså.
”Jo, pyttsan”, sa Bosses mamma.
Filmens huvudrollsinnehavare var en kvinna i folkdräkt som vaggade sitt barn och sjöng stenåldersvisor.
”Det är bra om ni sjunger godnattvisor för barnet”, sa bvc-tanten då.
”Måste man ha folkdräkt?” undrade modern.
Det svarade inte bvc-tanten på. Men Bosses mamma fnissade.

”Jaha, jamen då ska vi se en film om SKÅLLNING!”, sa bvc-tanten nu glatt.
Hon rullade in tv:n och tittade plötsligt på barnets pappa. Den Ende Mannen.
”Tillhör du någon?” frågade hon.
”Eh, jaa?”, sa barnets pappa.
Stor tystnad.

Modern funderade en sekund på huruvida hon 1. skulle kasta sig över bvc-tanten med en brutalfeministisk jämställdhetsdebatt eller om hon 2. skulle stämma tanten för ärekränkning.
”Snälla gör det inte, för då kommer vi aldrig härifrån”, viskade pappan i hennes öra.
Modern suckade.
”Han är med oss”, sa hon.

”Hrmf. Jadåså”, sa bvc-tanten och satte på filmen och lämnade rummet. Man förstod varför. Det var en riktig rysare. Det ena barnet efter det andra skållades till oigenkännlighet, till effektfullt komp av The Shining-musik.
Barnets mor höll för ögonen på både sig själv och barnet och sa att ”säg till när det läskiga är klart”. Efter 20 minuter var filmen slut.
”Nu kan du titta”, sa pappan.

”Ska vi ta en film till?”, sa Olles mamma. Hon var av den präktiga mamma-typen. Och eftersom bvc-tanten var som uppslukad av jorden måste någon ta över kommandot.
”Ja, en om babymassage”, föreslog modern och Bosses mamma unisont.
”Näe, vi tar en om kvävning i stället”, sa Olles mamma och så fick det bli.
Modern höll återigen för ögonen.

Efter 40 minuter kom bvc-tanten tillbaka:
”Har ni några frågor?” frågade hon – och innan någon hann svara:
”Nehej, ja ni verkar inte vara så intresserade, så…”
”Jag har en fråga”, sa modern. För nu började hon ilskna till.
”Om barnet blir sjukt eller råkar ut för en olycka – vart ska vi vända oss då?”
”Ja, kom inte hit, för vi har inte tid. Besparingar ni vet. Jag hade då aldrig kommit hit med ett barn. Man får bara vänta i flera timmar.”

Modern blinkade några gånger.
”Min pappa är barnläkare”, sa Bosses mamma. ”Jag har ett par namn på jättebra barnläkare i området. Där får du komma in direkt. Jag lovar.”

Det var i det ögonblicket som modern såg att Bosses mamma var en riktig klippa. Förutom det faktum att hon var trevlig och begåvad och hade ett synnerligen vackert barn. Och det blev början till något som kan bli en livslång vänskap.
Så det var nog en himla tur att hon hade gått på de där föräldragrupperna i alla fall. För inte sjutton går man dit för filmernas skull. Man får ju inte ens popcorn…

LÄNK – Röda korset har utmärkta kurser i Första hjälpen vid barnolycksfall:
www.redcross.se

CITAT – Bry dig inte om vad proffstyckarna säger. Älska dina barn för att de är värda att älskas, inte för att du tror de behöver det. Njut av dem. Lär dem det du kan. Slappna av. Deras utveckling avgörs inte av din vård och uppfostran. Du kan varken göra dem till dygdemönster eller nervvrak. Du äger dem inte, och de kan inte formas efter ditt sinne; de tillhör morgondagen.
(Ur boken Myten om föräldrars makt)

FAKTA BVC
Bvc står för barnavårdscentralen, som erbjuder hälsoundersökning, rådgivning och stöd till föräldrar och barn upp till förskoleåldern.
I Sverige besöker 99 procent av alla nyblivna föräldrar bvc.
Det är helt frivilligt att gå till bvc ? och kostnadsfritt.
De flesta bvc-sköterskor har drop-in-tider 2-3 gånger per vecka.
Det är viktigt att det känns okej redan efter första mötet! Är du inte nöjd med din bvc-sköterska har du full valfrihet att byta till någon som du känner dig tryggare med.

{ 0 kommentarer }