Mammor som möts med barnvagnar kan ohämmat börja prata med varandra och avslöja de mest intima detaljer om de stackars försvarslösa små barnen. Som om det var den naturligaste saken i världen.
Men tänk om man var lika frispråkig när man var ute och gick med sin man:
Kvinna A: Vilken gullig liten man du har! Vad heter en sån här liten sötnos, då?
Kvinna B: Gunnar. Och din?
A: Sven.
B: Så mycket hår han har! En riktig kalufs. Hur gammal är han?
A: 42 år.
B: Oj, och redan så stor. Vilken liten tjockis!
A: Jaa. 95 kilo.
B: Jösses. Stackars dig. Det måste bli tungt… Min väger bara 75, men hans läkare säger att han ligger helt på sin BMI-kurva.
A: Jadåså. Vad jobbar han med?
B: Han är revisor – och din man?
A: Spärrvakt i tunnelbanan.
B: Jahaja, Sover han bra om nätterna?
A: Ganska, fast han ska upp och ta en nattmacka mitt i nätterna. Det är lite jobbigt.
B: Jaha, min med – och han snarkar och gnyr i sömnen.
A: Ja, de drömmer mycket i den åldern. 40-årskris, du vet.
B: Titta! Nu ler din! Vad sött!
A: Näe, det är bara gaser.
B: Jaha… hur har han det med bajseriet, då?
A: Sådär. Han blir så hård i magen av allt vitt bröd och alla pizzor.
B: Äter han ingen burkmat?
A: Mest inlagd sill och sånt.
B: Rör han något på sig då?
A: Ja, lite innebandy ibland. Men annars ligger han mycket framför tv:n. Jag ska ta tag i det där när jag orkar…
B: Åh nu försöker din pjata. Vad duktig du är. Gullegullegull. Nejmen inte gjåååta!
A: Ja, vi måste nog gå nu. Han gillar inte när vi står still. Du vet hur de är.
B: Ja, min är likadan. Har en egen liten vilja. Jaadå. Kan själv! Ja, halleduttaneda. Men vi kanske ses fler gånger. Hej, hej.
A: Det gör vi säkert. Hej, hej.
Om du undrar varför ditt lilla barn inte gillar att du stannar och pratar med andra mammor…
{ 0 kommentarer }
